I en kåta med en charmig eldstad i mitten, mitt ute i ingenstans, mitt ute i det vilda på Svalbard. Tystnaden är öronbedövande, stjärnhimlen är så mäktig att det är svårt att ta in. Norrsken, nordlys och Aurora är alla namn för norrsken – det mystiska vackra sken som syns endast på vissa breddgrader.
I mörkret syns himlen desto mer. Stjärnorna och himlen känns här mycket närmre än hemma på något sätt. Vi befinner oss i Camp Barentz, ca 10 km från Longyearbyen på Svalbard. När vi möts av personalen från Camp Barentz ser vi geväret som en av killarna har hängandes lite nonchalant över axeln. Allvaret om isbjörnar i närheten känns påtagligt. Befinner man sig utanför ”centrum” så måste någon i sällskapet ha jägarlicens och gevär med sig. Flyttar man hit till Svalbard får alla gå en kurs på ca en vecka för att lära sig allt om hur man försvarar sig mot isbjörnar och hur man ska agera.
Mitt i middagen så säger vår kille med gevär plötsligt: ”Nu får ni alla komma ut, norrskenet syns på himlen!” Alla släpper allt och rusar ut. Där visar det sig, dansandes över himlen. Det är inte så färgglatt och starkt grönt som jag tänkt mig från alla bilder jag har sett, men det är ändå häftigt såklart. Det rör sig förvånansvärt fort över himlen, byter skepnad och form. Norrsken uppstår när solen har haft utbrott och atmosfären bombarderas av högenergipartiklar som vid kontakt med jordatmosfären initierar elektromagnetisk strålning (ljus). Vi ska bara glada att vi har fått se det, även fast förutsättningarna på Svalbard är väldigt goda denna tiden på året eftersom det är mörkt dygnet runt. En tjej i sällskapet berättade om en resa hon gjort till norra Finland, en stor del av syftet med resan var norrsken men tyvärr visade det sig inte på hela veckan. På bilden nedan är hur det kan se ut, dock så var det jag såg mest vitt…
Innan middagen serverades ett rejält glas med klar vätska, jag och alla andra tänkte nog att det var något annat än sprit då glaset nästan var lika stort som ett dricksglas men vi hade fel – det var akvavit från Svalbard. Bäst att ta seden dit man kommer, den kyliga kåtan blev med ens lite varmare.
Lisas reseblogg 