Lisas reseblogg

Mörkret har ett stadigt grepp om Svalbard. Jag försöker spana mot horisonten, kan det vara en isbjörn där borta? Jag vill så gärna se en, men samtidigt är jag livrädd för björnar av alla dess slag. 

På min resa så ser jag tyvärr ingen isbjörn. Det känns som att det bästa, och säkraste, sättet att se isbjörnar är via någon av båtturerna på sommarhalvåret. Under mörkertiden är det dels för mörkt och isen för tjock för att expeditionsfartygen att ta sig igenom. Isbjörnarna kamouflerar sig väldigt väl i snön så vem vet vad jag egentligen spanade på där ute i mörkret. På sommaren finns det även fler djur än isbjörnar att spana på; valrossar, fjällrävar, renar, valar och fåglar av alla dess slag.

På vår tur i stan besöker vi museum och gallerier och trevliga restauranger. På muséet finns en uppstoppad isbjörn som det fanns en historia bakom. Det var en ung hane, 3 meter hög och 700 kg tung så en stor bjässe! Han hade råkat komma in till Longyearbyen och överraskat byborna, där blev han skjuten i självförsvar. Det är ca. 2 isbjörnar per år som skjuts ihjäl i självförsvar, 5 människor har dödads av en isbjörn sedan 1971. Det känns som att byborna ändå är väldigt måna om sina isbjörnar. Vår guide berättar flera historier om när björnar har kommit på besök men inte varit hotfulla, då brukar de istället söva ned isbjörnen och flyga den långt bort från byn.

Något som också var väldigt intressant tycker jag var Svalbards frövalv. Det finns alltså cirka 4 miljoner fröprover från världens viktigaste grödor som lagras djupt inne i ett berg. Frövalvet kommer att finnas kvar oavsett strömförsörjning tack vare permafrosten. Så om det värsta skulle hända någonstans i världen kan Svalbards frövalv rädda mänskligheten! Forskning är något som är väldigt stort på Svalbard, pga det arktiska klimatet, norrsken mm. Forskning och även kolgruvearbete och såklart turismen är det man livnär sig på. Då Svalbard inte är med i Schengen måste alla besökare ha pass med sig (för norrmän räcker id-kort). Svalbard är också lite av en frizon, där vem som helst från hela världen bosätta sig, utan uppehållstillstånd.  Så länge man kan försörja sig är man välkommen, men några bidrag finns inte, inte heller några ålderdomshem. Det är ett samhälle enbart för de friska och arbetsföra.