Kapstaden är en märklig stad ändå. Skulle någon sagt till mig att jag i samma stad kan se ett av världens vackraste berg, två världshav, vilda pingviner, valar, vingårdar i världsklass och uppleva ett kulinariskt paradis…då hade jag inte trott det var sant! Men just så är det, allt detta finns tillgängligt i samma stad – det är sant.
Ivriga att uppleva staden studsade vi upp på morgonen och mötte upp vår kompis som var snäll och körde oss runt. Det var riktigt lyxigt att ha en egen lokalexpert på plats som visste vart vi skulle köra (i vänstertrafik dessutom), till vilka ställen och var det är bäst att äta. Perfekt!
Vi började med att bege oss till Cape Point och Godahoppsudden (Cape of Good Hope). Jag trodde dessa uddar var en och samma och den sydligaste punkten i Afrika – tydligen inte. Cape Point är den mest sydligaste udden på kaphalvön, Cape of Good Hope den näst sydligaste. Här möst två stormande hav, Atlanten från väster och Indiska Oceanen från öster. Vägen hit från Kapstaden är verkligen hisnande vacker längs med Atlantkusten med branta berg och klippor som stupar rakt ned i havet. Från Kapstaden till Cape Point är det ca 7 mil, en lagon dagsutflykt. Håll i hatten bara, här blåser ofta starka vindar.
Pingviner är kanske inte det första man tänker på när man tänker på Afrika, men på Boulders Beach lite utanför Kapstaden finns den afrikanska pingvinen vilt. Här häckar ca 2,500 pingviner på stranden och i omkringliggande buskage. Även om det går att se pingvinerna utanför det officiella South Africa National Parks området i Boulders vill jag slå ett slag för att betala entréavgift (ZAR 60) och gå hit. Man får då dessutom en mycket närmare titt på dessa söta djur. Pengarna går till arbetet att bevara pingvinerna och andra utrotningshotade djur och växter i nationalparken. Vid denna fantastiska pingvinstrand kan man även promenera bort till en särskild strand där man får simma och bada med dem – det gjorde inte vi dock…kändes lite läskigt och de luktar ju inte mumma direkt. Vattnet är dessutom ca 17 grader varmt så man får vara viking för att doppa sig. Det räckte gott och väl att se dem på lagom nära avstånd tycker jag. Jag tycker de är extra söta för att de lever med samma partner livet ut.
På vägen tillbaka till Kapstaden stannade vi till på en strutsfarm; vi fick lära oss lite mer om dem, bl.a. att man ALDRIG ska rida på en struts. Varför? Jo, efter loppet så tvingas de döda strutsen eftersom ryggen då är bruten. Sorgligt. Så alla farmar som arrangerar detta ska man bojkotta! Vi fick även se ungar och mata en stor en – jag vågade dock inte! Det nöp till rejält. Vi fick också lära oss att de är dödligt farliga, med sin klo på tån kan de lätt sprätta upp en människa…
Lisas reseblogg 