Lisas reseblogg

I gryningen kl. 05.00 startar vår morgonsafaritur. Naturen börjar så smått att vakna till liv, det är kyligt och jag är glad att jag tog med en varm kofta. Innan vi far bjuds det på en ”liten” morgonbuffé, den riktiga frukosten serveras sedan när vi kommer tillbaka vid kl. 9. På Kapama går man aldrig hungrig! Safariturerna, eller game drives som det kallas, avgår två gånger om dagen; kl. 05.00 och kl. 16.00. Turerna varar i ungefär 3 timmar, så bra att tänka på att tömma blåsan innan… Jag hade hört historier om en kvinna som blev akut kissenödig men vägrade hålla sig vid jeepen utan gick mot buskarna istället – hon stod sedan öga mot öga med ett lejon! Allt gick bra, kvinnan överlevde men hon trotsade aldrig guiden efter det. Så med detta i huvudet tänkte jag att det bannemig inte blir några toabesök alls i buschen för mig.

På morgonen och eftermiddagen är djuren som mest aktiva, värmen mitt på dagen gör djuren slöa, därav dessa noggrant uträknade tider för turerna. Allt för att få se så mycket djur som möjligt. Naturen här är snårig och grön, även fast det råder torka. Jämför man med Kenya och Masai Mara där det är öppna slätter, så har Kapama och Sydafrika mer buskage och snårig djungel. Även om Kapama inte är lika stor som sin storebror Krugerparken så är det ändå en imponerande storlek på ca. 13 000 hektar. Det finns heller inga asfalterade vägar i Kapama som det finns i Kruger, utan här åker man på grusvägar eller skapar sig sin egna väg rakt in i buschen. Mycket charmigare och mer äkta om ni frågar mig!

Guiden berättar att det inte är självklart alla gånger att få se en massa djur, det är trots allt ingen djurpark och de har ingen sökning på djuren mer än spanaren som åker med oss. Spanaren sitter längst fram på jeepen och lyssnar efter fågelljud, kollar fotspår på marken, koncentrerad och fullt fokuserad. Det är verkligen imponerande hur han ser allt ifrån minsta lilla fågel till de gigantiska elefanterna. Man märker att han verkligen brinner för sitt jobb.